Hoppa till huvudinnehåll

💡 Testa även våra tjänster där du kan söka mäklare, företag och nämndbeslut

Penningtvätt

Rapportering till finanspolisen

En mäklare är skyldig att rapportera misstänkta transaktioner till finanspolisen, som är en sektion inom Polismyndigheten.

Om mäklaren misstänker att en eller flera transaktioner utgör penningtvätt eller finansiering av terrorism är hen skyldig att avstå från att utföra transaktionen. Det kan dock förekomma situationer då det inte är möjligt att låta bli att utföra transaktionen eller då ett avbrytande skulle kunna försvåra den fortsatta utredningen. I sådana fall får transaktionen utföras och uppgifter lämnas omedelbart i efterhand till Finanspolisen.

Det är mäklaren som ska ta ställning till om rapportering till Finanspolisen ska ske. En rapport till Finanspolisen kräver inte att mäklaren har faktiska bevis för att penningtvätt eller finansiering av terrorism har skett. Det räcker med att mäklaren har skälig grund att misstänka att det rör sig om det eller att exempelvis pengar kommer från brottslig verksamhet. Även i de fall mäklaren avslutar en affärsuppgörelse på grund av misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism så ska hen rapportera det till Finanspolisen. Rapporteringsskyldigheten faller alltså inte bort bara för att mäklaren avsäger sig uppdraget eller avslutar affärsrelationen.

En rapport till Finanspolisen ska innehålla följande uppgifter:

  • En sammanfattning av mäklarens misstankar.

  • En beskrivning av händelserna i kronologisk ordning; Vad har hänt? När hände det? (datum eller tidsperiod), Vad var det som ledde till att misstankarna uppstod?

  • En beskrivning av kunden utifrån den dokumenterade kundkännedomen.

Tänk på...

  • En rapport inte är detsamma som en polisanmälan.

  • Uppgifterna om vem som har rapporterat och vad som har rapporterats hålls hemliga.

  • Mäklaren omfattas i detta sammanhang av tystnadsplikt. Det innebär att mäklaren inte får berätta för kunden eller någon utomstående att en närmare granskning har skett eller att en rapport har gjorts till Finanspolisen. Att lämna uppgifter till FMI är dock inte ett brott mot tystnadsplikten.

För dig som är mäklare och vill skicka en rapport till finanspolisen

Du rapporterar till Finanspolisen via it-systemet goAML.
Frågor och svar om goAML (Länk till Finanspolisens PDF) 

För att få tillgång till systemet och kunna rapportera misstänkta transaktioner och andra aktiviteter genom webbportalen måste du registrera en organisation, och därefter en användare.

Om du har frågor kring systemet kan du kontakta Finanspolisen.

Lag (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism

4 kap. övervakning och rapportering

1 § En verksamhetsutövare ska övervaka pågående affärsförbindelser och bedöma enstaka transaktioner i syfte att upptäcka aktiviteter och transaktioner som

  1. avviker från vad verksamhetsutövaren har anledning att räkna med utifrån den kännedom om kunden som verksamhetsutövaren har,

  2. avviker från vad verksamhetsutövaren har anledning att räkna med utifrån den kännedom som verksamhetsutövaren har om sina kunder, de produkter och tjänster som tillhandahålls, de uppgifter som kunden lämnar och övriga omständigheter, eller

  3. utan att vara avvikande enligt 1 eller 2 kan antas ingå som ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Inriktningen och omfattningen av övervakningen ska bestämmas med beaktande av de risker som identifierats i den allmänna riskbedömningen, den risk för penningtvätt och finansiering av terrorism som kan förknippas med kundrelationen och annan information om tillvägagångssätt för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

2 § Om avvikelser eller misstänkta aktiviteter eller transaktioner uppmärksammas enligt 1 § eller på annat sätt, ska en verksamhetsutövare genom skärpta åtgärder för kundkännedom enligt 3 kap. 16 § och andra nödvändiga åtgärder bedöma om det finns skälig grund att misstänka att det är fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling.

När en verksamhetsutövare anser att det finns skälig grund att misstänka att det är fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling, behöver ytterligare åtgärder enligt första stycket inte vidtas.

3 § Om en verksamhetsutövare efter en bedömning enligt 2 § har skälig grund att misstänka penningtvätt eller finansiering av terrorism eller att egendom annars härrör från brottslig handling, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på detta utan dröjsmål rapporteras till Polismyndigheten.

En sådan rapport ska göras även om transaktioner inte genomförs liksom om det före ingåendet av en affärsförbindelse eller utförandet av en transaktion uppkommer misstanke om att kunden avser att använda verksamhetsutövarens produkter eller tjänster för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Om den egendom som avses i rapporten till Polismyndigheten finns hos verksamhetsutövaren ska detta anges särskilt, liksom i förekommande fall uppgifter om

  1. vilka tillgodohavanden kunden har hos verksamhetsutövaren,

  2. huruvida verksamhetsutövaren avstått från att genomföra en misstänkt transaktion, och

  3. mottagare av en misstänkt transaktion.

4 § Om en tillsynsmyndighet vid inspektion eller på annat sätt har upptäckt en omständighet som kan antas ha samband med eller utgöra penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta Polismyndigheten om detta.

En sådan underrättelse ska även göras av andra myndigheter som i sin verksamhet upptäcker sådana omständigheter som avses i första stycket i samband med att de hanterar kontanter, om det inte hindras av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

5 § Vid tillämpning av artikel 32.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i den ursprungliga lydelsen, och av artikel 55.2 i förordning (EU) nr 1031/2010 är Polismyndigheten finansunderrättelseenhet.

9 § Den fysiska personen, den juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte för kunden eller för någon utomstående obehörigen röja att en bedömning enligt 2 § utförs, har utförts eller kommer att utföras eller att uppgifter har lämnats enligt 3 eller 6 §.

Som obehörigt röjande avses inte att

  1. uppgifter lämnas till en tillsynsmyndighet eller en brottsbekämpande myndighet,

  2. uppgifter lämnas mellan verksamhetsutövare som avses i 1 kap. 2 § första stycket 1-12 med hemvist i EES och som ingår i samma koncern eller mellan sådana verksamhetsutövare och deras filialer och dotterföretag belägna i ett land utanför EES, förutsatt att filialerna och dotterföretagen utanför EES tillämpar gemensamma rutiner som fastställts enligt 2 kap. 8 eller 9 § eller motsvarande krav enligt lagstiftningen i det land där filialen finns eller dotterföretaget har hemvist,

  3. uppgifter lämnas mellan advokater, andra oberoende jurister, revisorer, tillhandahållare av bokföringstjänster, skatterådgivare och fastighetsmäklare som omfattas av direktiv (EU) 2015/849, i den ursprungliga lydelsen, eller likvärdiga bestämmelser i ett land utanför EES och som är anställda eller på annat sätt verksamma inom samma juridiska person eller olika juridiska personer med gemensamt ägande, gemensam ledning eller gemensam efterlevnadskontroll,

  4. uppgifter som rör samma kund och samma transaktion och som omfattar fler än en verksamhetsutövare lämnas mellan sådana juridiska och fysiska personer som anges i 1 kap. 2 § första stycket 1-12 och 17-21, förutsatt att de tillhör samma verksamhets- eller yrkeskategori och omfattas av skyldigheter i fråga om tystnadsplikt och skydd för personuppgifter som följer av denna lag, och

  5. en kund får kännedom om att åtgärder enligt första stycket vidtas eller kan komma att vidtas, när ett röjande inte kan undvikas till följd av verksamhetsutövarens skyldighet att avstå från en transaktion, att avstå från att inleda en affärsförbindelse eller att avsluta en affärsförbindelse enligt 3 kap. 1-3 §§.

Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikten enligt första stycket finns i 20 kap. 3 § brottsbalken.

Senast uppdaterad 2024-02-03